torsdag 18 augusti 2011
lördag 27 november 2010
söndag 30 maj 2010
onsdag 27 januari 2010
söndag 10 januari 2010
måndag 4 januari 2010
Ljungskilejägare sköt den sista vargen
Den sista skjutna vargen av tre tillåtna i Västra Götaland blev en ung hona ur Bredfjällsreviret. Under lördagen sköts en varg på Kroppefjäll och en på Brudfjället. Sista vargen föll för en skytt från Ljungskile älgskötselområde strax före klockan 14 i går.
Vargen vägde cirka 35 kilo, den dödades på 42 meters avstånd med ett skott från en jägare som valt att vara anonym. Skottet var, enligt jaktledaren Thomas Strömberg, välriktat.
– Det var ingen dramatik berättade han för de cirka hundra jägarna som hade samlats i matsalen på Backamo sent på eftermiddagen. Här fick de en redogörelse för avslutningen på två dagars jakt i trakterna kring Bredfjället och i hela Västra Götaland.
Thomas Strömberg berättade om spårningen inför skottet då Ljungskilejägarna samarbetade med älgskötselområdet i Hjärtum och då man konstaterade att man var ganska nära tre vargar, ett par och en ensam varg.
Vargfjället
Slutligen blev det alltså den ensamma honan som sköts på Bredfjället i trakterna av Vargfjället.
Efter redogörelsen bars hon in i salen där de som deltagit i jakten hade möjlighet att fotografera och att ta sig en titt på vargen på nära håll.
Thomas Strömberg har själv lagt ner ett stort arbete inför vargjakten och han poängterar att jakten gick mycket jägarmässigt till.
– Det har handlat om ordning och disciplin. I min organisation ingår cirka hundra jägare. Vi har visat att vi kan sköta jakt på varg, sade han och framhöll också att djuret ska behandlas med respekt.
Nina Olsson
söndag 27 december 2009
Snön lyser vit på taken....
söndag 6 september 2009
fredag 14 augusti 2009
lördag 8 augusti 2009
Smögens brygga
Lisa, Doris och Pelle vid ljugarbänken, Smögenbryggan.
Smögen är en ö i Sotenäs kommun, Västra Götalands län, som är en av Bohusläns största. Främst är den känd för Smögenbryggan, som varje år lockar tusentals turister.
På Smögen finns lotsutkiken kvar trots att lotsstationen numera är avbemannnad.
Namnet på samhället har varit olika under åren, bland annat "Smögit", "Smöenn", "Smöget" och "Smygesund". Namnet är förmodligen kopplat till det sk Smyghålet, det trånga sundet mellan Smögenön och ön Kleven söder om huvudön. Det fornsvenska smugha (smyghål) eller fornisländska smuga kan vara ursprung till namnet.
lördag 20 juni 2009
Åmål på midsommardagen
Vi beundrar en Colin Archer i Åmåls gästhamn. Tillsammans med Elisabeth och Anders gjorde vi en midsommarutflykt till Åmål för att äta sillunch och jordgubbar i Knarrevikhusbilen.
lördag 13 december 2008
Trubadur Gåke
Mat hos handelsman Flink
60-årsfirande första anhalten
tisdag 8 juli 2008
måndag 7 juli 2008
Österlen
Ales stenar är en skeppssättning vid byn Kåseberga på Österlen vid Skånes sydkust. Den består av 59 kvartssandstenar, som vardera väger ungefär 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred. Den är belägen 42 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm.
Ales stenar uppfördes under tidiga vendeltiden omkring 600 e.Kr. Denna uppfattning bygger på kol-14-dateringar av kol och andra organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna.
Området har varit bebott länge och en kol-14-datering av aska från en stensatt eldstad utgrävd just utanför den nordvästra stävstenen var 5300-5600 år gammal.
Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem. Men ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har anläggningen dels inte blivit totalutgrävd, dels blivit hårdhänt restaurerad med bulldozer på 1950-talet. Därför är det är möjligt att man aldrig kommer att få klarhet i den saken.
Ales stenar undersöktes med georadar 2006. Vid undersökningarna hittades spår efter en mindre skeppssättning placerad utanför den stora bevarade skeppssättningen. Den har beskrivits som en "jolle" storleksmässigt. Längre bort fann man ett ringformat dike som förmodligen är rester av en gravhög, kanske en som täckt en stendös från neolitikum. Man fann också spår av en symmetrisk struktur kring skeppssättningen som först tolkades som ett dike eller en palissad: senare insåg man att det i själva verket var gränsen för det område man schaktat av vid restaureringen.
Ales stenar uppfördes under tidiga vendeltiden omkring 600 e.Kr. Denna uppfattning bygger på kol-14-dateringar av kol och andra organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna.
Området har varit bebott länge och en kol-14-datering av aska från en stensatt eldstad utgrävd just utanför den nordvästra stävstenen var 5300-5600 år gammal.
Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem. Men ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har anläggningen dels inte blivit totalutgrävd, dels blivit hårdhänt restaurerad med bulldozer på 1950-talet. Därför är det är möjligt att man aldrig kommer att få klarhet i den saken.
Ales stenar undersöktes med georadar 2006. Vid undersökningarna hittades spår efter en mindre skeppssättning placerad utanför den stora bevarade skeppssättningen. Den har beskrivits som en "jolle" storleksmässigt. Längre bort fann man ett ringformat dike som förmodligen är rester av en gravhög, kanske en som täckt en stendös från neolitikum. Man fann också spår av en symmetrisk struktur kring skeppssättningen som först tolkades som ett dike eller en palissad: senare insåg man att det i själva verket var gränsen för det område man schaktat av vid restaureringen.
I samspråk med en av de två kvarvarande yrkesfiskarna i Kåseberga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)













