Trubadur Gåke

Samkväm med trubadur Gåke i godishörnan en trappa ned. Bl.a. sjöng vi Taubes visa om Fritiof Andersson och negern.

Mat hos handelsman Flink

Äntligen till bords och alla nöjda med maten. Lite dyrare än dagens på Simons värdshus men betydligt mer välsmakande. Lisa nöjd.

Tredje anhalten

Flinks handelsbod i väntan på maten.

Andra anhalten

Marsipanladan på Bokenäs var andra anhalten på vår resa. Lisa fortfarande ovetande om målet.

60-årsfirande första anhalten

Firande av Elisabeths 60-årsdag. Första anhalten Simons värdshus med kaffe och äpplekaka med vaniljsås. Lisas kommentar: "och jag som hade klätt upp mig".

Färjestaden

Pelle tittar i taket efter fikat!

Österlen

Ales stenar är en skeppssättning vid byn Kåseberga på Österlen vid Skånes sydkust. Den består av 59 kvartssandstenar, som vardera väger ungefär 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred. Den är belägen 42 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm.
Ales stenar uppfördes under tidiga vendeltiden omkring 600 e.Kr. Denna uppfattning bygger på kol-14-dateringar av kol och andra organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna.
Området har varit bebott länge och en kol-14-datering av aska från en stensatt eldstad utgrävd just utanför den nordvästra stävstenen var 5300-5600 år gammal.
Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem. Men ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har anläggningen dels inte blivit totalutgrävd, dels blivit hårdhänt restaurerad med bulldozer på 1950-talet. Därför är det är möjligt att man aldrig kommer att få klarhet i den saken.
Ales stenar undersöktes med georadar 2006. Vid undersökningarna hittades spår efter en mindre skeppssättning placerad utanför den stora bevarade skeppssättningen. Den har beskrivits som en "jolle" storleksmässigt. Längre bort fann man ett ringformat dike som förmodligen är rester av en gravhög, kanske en som täckt en stendös från neolitikum. Man fann också spår av en symmetrisk struktur kring skeppssättningen som först tolkades som ett dike eller en palissad: senare insåg man att det i själva verket var gränsen för det område man schaktat av vid restaureringen.

Se skärmflygning vid Ales stenar!

Pelle i syd- nordlig riktning vid Smygehuk.

I samspråk med en av de två kvarvarande yrkesfiskarna i Kåseberga.

Vedtrave

Fan vad det krymper!

Jag får nog ta ned en björk till.

Spikhammare

Kanske kan man koppla till tändkulemotorn? Från Bäckefors bruk.

Jacobssons

Doris och Greta på besök på Lahällavägen pingstafton 2008.

Älg som sällskapsdjur

Snart får dom köpa större säng!

Tre lodjur i deras trädgård

Barbro Johansson kände sig iakttagen och tittade ut genom fönstret. Jovisst, var det någon som nyfiket kikade in - ett lodjur. En fantastisk upplevelse tycker Barbro.

Det var förra måndagen, som Barbro och Bertil Johansson utanför Håby, fick en naturupplevelse, de sent kommer att glömma.

- Vi kommer leva på det här mycket länge, säger Barbro, som till och med gått och köpt en ny kamera, om djuren skulle komma tillbaka. Det var vid 19-tiden, som Barbro fick den där känslan, när hon gick i köket. Att det var någon som tittade på henne.

- Jag tittade ut genom fönstret och fick se lon sitta på trädgårdsbordet, bara en halvmeter frön glasrutan. Helt enormt. Sen smög jag in för att leta reda på kameran och min man. När Barbro och Bertil kom ut i köket igen hade lodjuret hoppat ner på gräsmattan.

- Nu var det plötsligt tre lodjur, berättar Barbro, som tog sina bilder genom fönsterrutan. Alla tre satt och tittade in på oss, de verkade inte alls rädda. I tio minuter varade skådespelet. De fick se två av djuren ligga på gräsmattan och leka med varandra på typiskt kattvis.

- Bertil tror att de var en mamma och hennes två fjolårsungar, säger Barbro, som dagen efter lämnade in sin filmrulle till framkallning. Det här var första gången de kunnat se lodjur på sin tomt. För några år sedan hade de spår av lodjur, men såg inga.

- Vi vet att de finns här i trakterna, säger Barbro, som också tycker att det finns plats för lodjuren i vår natur.

- Bara de inte blir för många. Nu har Barbro köpt en ny digital kamera, så nu är hon bredd på nästa besök.

Anders Netshagen

0522-992 23

Lodjursjakt mars 2008

Död lodjurshanne på 23,5 kilo.

Lokatt i Dalsland

Ökning av lodjur i Dalsland
Lodjursstammen i Dalsland har ökat drastiskt. Från bara 25 för några år sen till minst 60 i år.
Det är en stor ökning på kort tid. Lodjuren hör till de stora rovdjuren i Sverige och är fredade från jakt.Men Göte Johansson, ordförande och rovdjursansvarig i Jägarförbundet i Norra Älvsborg, tycker att skyddjakten ska upptas i de områden där lodjuret brer ut sig, medan skyddet ska behållas i de områden där lodjuret håller på att försvinna.Det skriver Nya Wermlands-Tidningen.
Hur många lodjur som finns i hela landet är oklart, då inte alla län inventerat samtidigt. Senare i höst kommer Naturvårds-verket att ta ställning till eventuell skyddsjakt på lo inför nästa jaktsäsong.

Biten av varg

Den 77-årige mannen jagade hare utanför Grangärde. Då blev han påhoppad av en varg från sidan - och blev biten i örat av vargen.

— Den började slita i mina kläder, säger mannen själv till Nerikes Allehanda.

Det var vid elvatiden på måndagen som överfallet inträffade i Finnmark vid Grangärde, tre mil utanför Fredriksberg. Mannen berättar för tidningen Nerikes Allehanda hur han plötsligt blev påhoppad från sidan av en varg.

— Det var en ungvarg, det är jag säker på. Först bet vargen tag i mitt öra och sedan började den att slita i mina kläder, säger mannen till Nerikes Allehanda. 77-åringen skadades lindrigt men fördes till Lindesbergs sjukhus för vård. Vargforskaren Jens Karlsson på Grimsö forskningsstation tvivlar dock på mannens uppgifter.

— Om det är sant är det fullständigt världsunikt, säger Jens Karlsson till Nerikes Allehanda.

Han berättar att det förekommit incidenter mellan varg och människor, men att vargen aldrig någonsin attackerat.

— Men man ska aldrig säga aldrig. Det måste vi följa upp. Jag vill åka dit direkt. Dels för att prata med mannen, dels för att säkra spår på platsen, säger Jens Karlsson till Nerikes Allehanda.

Dalarnas Tidningar

72023@dt.se

Anders Wahl

anders.wahl@dt.se

Älgmöte

Undrar på vilken sida vi skall mötas?

Selad älg

Här är det nya skogsbruket som kommer att införas i Dalsland pga dåligt vägunderhåll. Det är framtiden!

Sunnanå hamn

Här står hela jaktgänget framför Mellerud kommuns svartbygge.

Tittut

Undrar vem som först såg vem?